16 dec. 2005 nr 50 sid. 6-7

 

Varning Kvinnor

Gynekologins historia är full av övergrepp

På 1800-talet då anestesiologin med hjälp av eter och kloroform gjorde det möjligt att operera på en sovande patient istället för en förvriden vettskrämd varelse banade det väg för experimentella eller kontroversiella ingrepp och skapade försöksmöjligheter för unga läkarstudenter, just ooforektomier (avlägsnande av äggstockar, kastrering) ansågs vara ett ”enkelt” ingrepp, lämpligt för demonstration.

I Sverige introducerades ooforektomin i större skala på 1860-talet av Sven Sköldberg, docent i gynekologi vid Karolinska institutet, och son till Sven Erik Sköldberg som i Lifmoderns sjukdomar (1857) hade redovisat sina påfallande hårdhänta gynekologiska behandlingsmetoder. Sköldberg den yngre hade suttit på Spencer Wells operationsteater i London och blivit djupt imponerad. I sin doktorsavhandling över ooforektomins historia (1867) tillbakavisar han den massiva kritiken och pläderar i entusiastiska, delvis känslosamma tonlägen för det berättigade i ingreppet. Sköldberg utförde själv 30 ooforektomier -i förhyrda lokaler eller i sin egen bostad på Wahrendorffsgatan i Stockholm- varav bara fyra med dödlig utgång. Ungefär samtidigt inledde Vilhelm Netzel 1887 Anders Andersons efterträdare på gynekologiprofessuren vid Karolinska institutet ” sin framgångsrika och långa bana som ooforektomist. Både Sköldberg och Netzel publicerade sig flitigt i Svenska Läkaresällskapets tidskrift Hygiea.

 

Populär bukoperation

På 1880-talet hade antalet ooforektomier ökat kraftigt, ingreppet betecknades som den ”mest populära bukoperationen” och enskilda gynekologer kunde rapportera fall i hundratal. Spencer Wells uppgavs ha opererat över tusen kvinnor. Att ooforektomin ansågs vara en operation lämplig för nyexaminerade läkare illustreras av den unge Hugo Toll, då han på 1880-talet vistades i Amerika för klinisk vidareutbildning. I förtroliga rapporter hem till en studiekamrat beskriver han med ett visst lättsinne sina ooforektomier som fadda rutiningrepp; en eventuell vådlig utgång var bara att beklaga.

I nybildade gynekologiska sällskap och läkarsektioner i Europa och USA rabblades operationsstatistik och förevisades avskurna äggstockar, ett slags troféer för vetenskaplig analys och kirurgisk handlingskraft i kärv förening.

Bakom ooforektomins segertåg som kvinnomedicinsk behandling låg dess starka tänjbarhet. Indikationerna utsträcktes efterhand från gynekologiska till neurologiska och psykologiska diagnoser och hala nykonstruktioner som t.ex. menstruell epilepsi, menstruell hysteri eller degeneration av ovarierna. Från dessa utgångspunkter lanserades den spektakulära kastreringen d.v.s. avlägsnande av friska äggstockar för sjukdomar i nervsystemet. Indikationer var framförallt den s.k. menstruella hysterin, d.v.s. då hysteriska anfall uppträdde i samband med menstruation eller på annat sätt kopplades direkt till underlivet. Operationen utfördes också för att förebygga klimakteriet, eller som radikalterapi vid epilepsi, nymfomani, onani och sinnessjukdom. Kastrering lanserades också som en metod att bota kvinnlig sinnessjukdom ännu en illustration till föreställningen könet och själen som varandras speglar särskilt mani (psykos) ansågs ha sin orsak lokaliserad till äggstockarna.

På 1880-talet började amerikanska läkare kastrera kvinnor på rena psykiatriska diagnoser. Några fick chansen att på de statliga sinnessjukhusen pröva operationen i större skala, i sammanhanget syntes begynnande rasbiologiska argument om plikten att förhindra reproduktion av icke önskvärda arvsanlag.

 

Kvinnan ifrågasätts

Associationerna till repression riktad mot kvinnan i allmänhet och hennes sexualitet i synnerhet, var påträngande. Genom att betrakta sexuell lust och känslomässiga utspel som symtom på ett förvrängt kvinnligt psyke i behov av radikal terapi skapade vetenskapen normer och gränser för det tillåtna kvinnobeteendet.

I England hörde Thomas Spencer Wells, samme Wells som introducerat operationen i större skala, till de mest kritiska, vredgat slagkraftigt, i ett språk avsett att chockera pekade Wells på det utbredda missbruket, hur ingreppet inte längre skedde på konkreta  medicinska indikationer utan som behandling för en dunkel sfär av neurologiska och psykiatriska diagnoser:

            –Maskorna i nätverket av fysiska, psykiska och moraliska indikationer för operationen är så täta, att få fall som på något sätt kan relateras till underlivsorganen eller underlivsfunktionen har en chans att undkomma........ Men skulle någon komma på idén att skära bort penis på grund av en förträngning eller gonorré, eller kastrera en man för att han har testikelbråck, eller är moraliskt tvivelaktig?

Trots intensiv kritik fortsatte kastreringarna och nya indikationer lades till bl.a. obotliga hudsjukdomar.

Imlachaffären

Debatten fördes med stor hetta i England under 1880-talets första hälft och kulminerade med den s.k. Imlachaffären. Francis Imlach var läkare vid kvinnosjukhuset i Liverpool och anklagades 1886 för sin överdrivna smak för kvinnlig radikalkirurgi. Operationerna sades dels ha utförts på otillräckliga indikationer dels utan att patienten informerats om dess art och konsekvenser. En anmälan för kirurgiskt övergrepp från en modig patient, Mrs Casey, ledde till offentlig rättegång. Under stor massmedial uppmärksamhet ifrågasattes den operativa gynekologins etik, det hävdades att Liverpools kvinnor utsattes för avköning och kirurgiskt experimenterande. En medicinsk undersökningskommission tillsattes. Bl.a. uppsökte man kvinnor i deras hem och flera kvinnor rapporterade att de mist sina sexuella känslor med störd äktenskaplig lycka till följd. Kommissionens slutrapport avslöjade djupa konflikter inom gynekologkåren och ledde till att Imlachs professionella karriär avbröts.

 

Vad har då hänt inom gynekologin sedan 1800-talet?

Det är bara att konstatera att kastreringar och övergrepp på kvinnor är fler än någonsin det har blivit en kastrationsindustri, de senaste 20 åren har kastreringarna fördubblats i Sverige. Det som förändrats är indikationerna och knepen att få upp kvinnorna på operationsbordet.

Och konflikten inom gynekologkåren består, man talar om att det finns två ”skolor” (uppfattningar).

I läkartidningen kunde man 1994 läsa följande:

 

OFÖRSVARLIGT

AVLÄGSNA

FRISKA ORGAN

 

Det har varit vanligt att i samband med hysterektomi ta bort äggstockar profylaktiskt ett dylikt ingrepp kan endast anses indicerat

om den ena av enäggstvillingar insjuknat i äggstockscancer. För övrigt är det fullkomligt absurt att ens diskutera borttagande av friska organ som cancerprofylax. Äggstockarna har en endokrin funktion en lång tid efter meno-pausen. Man kunde i sammanhanget  diskutera att

operera bort brösten för att undvika bröstcancer eller att hos män operera bort testiklarna för undvikande av testikelcancer.

Erfarenhetsmässigt vet man att män som kastrerats lever ca 12 år längre än okastrerade. Huruvida en sådan tillvaro är kvalitetsmässigt

tillräcklig kan diskuteras. Ett axiom bör vara: Operera inte bort friska organ; det är inte försvarbart!

Mirjam Furuhjelm

Professor, f.d. klinisk lärare

I obstetrik och gynekologi.

 

Den skolan som är tongivande har eftersom de gamla indikationerna blivit otänkbara idag lagt till och konstruerat nya allt eftersom. Nu för tiden är cancer något man skräms med. Ultraljud är ett hjälpmedel att få ta till kniven. Allt man tycker sig kunna se på ultraljudet kan tolkas som en cancerindikation som leder till operation. När det sedan vid operationen visar sig att det var en  falsk indikation som det oftast är, tar man till en ny anledning för att få kastrera, den kallas ”Profylaktisk ooforektomi”. Ni kan ju föreställa er hur svårt det är för en kvinna att undkomma kastration eftersom maskorna i nätverket är tätare än på 1800-talet få skulle trotsa läkaren och avstå operation eftersom läkaren rekommenderar operation och påstår sig ha en cancerindikation. Sen när det vid operationen visar sig att indikationen var falsk kommer den hala nykonstruktionen profylaktisk ooforektomi till användning ”det var ingenting men det kanske kan bli det någon gång i framtiden, så jag tog bort allting”

(livmoder, äggledare, äggstockar). Och så förväntas patienten vara glad och tacksam över att det inte var någon cancer. Kvinnan har blivit lurad till en onödig riskfylld operation på en falsk diagnos och berövad sina friska organ och utsatt för ett övergrepp. Kvinnan kunde väl aldrig föreställa sig eller veta om att den här läkaren tillhör en ”skola” som har för vana att kastrera. Läkaren talade ju inte om hur ofta indikationerna är felaktiga eller att det egentligen inte har någon betydelse, för läkaren har för vana att kastrera kvinnor profylaktiskt över en viss ålder, oavsett hur det ser ut när man öppnar. Nu förstår ni hur svårt det är  för läkaren att lägga korten på bordet och följa sjukvårdslagen om information till patienten och att informera om alternativa behandling och undersökningsmetoder som finns och att diskutera scenarios om hur man skall göra om det visar sig att indikationerna inte stämmer. Det skulle ikull kasta hela hans eller hennes planer och intressen.

Om kvinnan anmäler övergreppet till Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) så ställer kolleger upp och intygar att indikationer fanns och att kastrering på en kvinna i den åldern är helt adekvat. Att se vilken ”skola” HSAN:s föredragande gynekologer (pensionerade gynekologer i 70 års åldern) tillhör är inte svårt att se i de bedömningarna de gör, gynekologerna frias så gott som alltid.

 

Kvinnor måste ana oråd när gynekologer föreslår eller erbjuder operation utan att ha gjort allt för att undvika ett kirurgiskt ingrepp. Det gäller även hysterektomi (livmoderborttagande) som också ofta leder till att även äggstockarna tas bort eller sätts ur funktion. Det finns fler alternativ och undersökningsmetoder idag än någonsin, så när gynekologen vill ta till kniven det första han gör då finns det andra motiv och intressen i fokus än kvinnans hälsa.

En nutida Imlachaffär

Drygt 110 år efter den modiga Mrs Casey´s anmälan gjorde en annan modig patient en polisanmälan på Gotland. Hon anmälde två läkare för grov misshandel och vållande till kroppsskada  efter att de kastrerat henne på en felaktig diagnos år 2000.

Förhör hölls med patient och läkarna. Fallet lades sedan ner av åklagaren i brist på bevis, ord stod mot ord.

Kastreringen anmäldes också till Socialstyrelsens Regionala tillsynsenhet, deras utredning ledde till en anmälan till HSAN där läkarna som vanligt friades. Ärendet överklagades till länsrätten som gav en av läkarna en disciplinpåföljd för att han inte hade informerat patienten.

Liksom på 1800-talet är det samma problematik nu, indikationer, information och viljan att kastrera och avköna kvinnor.

 

Efter Patientföreningen för livmoder och äggstocksopererades  informationskampanj på Gotland har operationerna gått ner från att ha varit bland de högsta per invånare i landet till att nu vara bland de lägsta.

 

 

I Sveriges Televisions Östnytt erkänner verksamhetschefen Nils-Erik Eriksson på Visby lasarett att man inte har informerat kvinnorna. Och att det har varit en tradition på kvinnokliniken att ta bort äggstockar och att det är svårt för kirurger att ändra på inövade vanor.

 

De län som nu ligger högst i stympningsstatistiken är anmälda av patientföreningen  till respektive tillsynsmyndighet för utredning.

 

Antal operationer per 100000 inv. år 2003

Bilaterala ooforektomier

Hysterektomier

Blekinge

170

 

Halland

190

Värmland

140

 

Värmland

186

Örebro

134

 

Örebro

167

Västmanland

126

 

Kronoberg

141

Kalmar

121

 

Kalmar

133

Dalarna

117

 

Uppsala

132

Västernorrland

113

 

Dalarna

130

Jönköping

112

 

Västmanland

127

Halland

110

 

Östergötland

121

Vä.Götaland

110

 

Vä.Götaland

118

Skåne

103

 

Stockholm

117

Stockholm

100

 

Jönköping

116

Södermanland

96

 

Skåne

112

Västerbotten

95

 

Gotland

110

Jämtland

91

 

Södermanland

109

Kronoberg

88

 

Västernorrland

108

Uppsala

87

 

Jämtland

103

Norrbotten

86

 

Norrbotten

103

Gotland

79

 

Blekinge

102

Östergötaland

76

 

Västerbotten

99

Gävleborg

74

 

Gävleborg

97

 

 

 

Av de kvinnor som får information om hur liten risken är att drabbas av underlivs cancer och information om riskerna att drabbas av andra sjukdomar och biverkningar (på grund av kastrering) och skador vid operationen, är det få som vill bli kastrerade profylaktiskt.

I en radio intervju uttryckte sig Gunnar Silfverstolpe (Sahlgrenska sjukhuset) så här:

    

      -” De kvinnor jag informerar väljer att behålla sina äggstockar på grund av

           livskvalitets frågor”.

 

 

 

 

 

Cancersjukdomar i Sverige år 2003

 

 

 

procent

antal fall

 

18,6

9035

Prostatacancer

14,2

6917

Bröstcancer

7,3

3559

Tjocktarmscancer

6,5

3186

Hudcancer exkl.malingt melanom

6,2

2994

Lungcancer

4,9

2361

Urinblåsecancer o urinvägar

4,2

2036

Ändatarmscancer

3,9

1889

Malingt melanom

3,0

1477

Non-Hodgkin-lymfom

2,7

1324

Livmoderkroppscancer

2,6

1265

Hjärntumörer o cancer öv.nervsystem

2,0

990

Magsäckscancer

1,8

893

Bukspottkörtelcancer

1,7

838

Äggstockscancer

1,7

831

Njurcancer

1,5

709

Läpp o munhålecancer

 

 

o.s.v

 

 

 

 

 

 

Vi på patientföreningen frågar kvinnorna som ringer patientföreningen hur kastreringen har förändrat deras liv. De flesta av dem har blivit sjukpensionärer eller är långtidssjukskrivna. Vanligt förekommande är ledbesvär och muskelvärk, orkeslöshet och trötthet, personlighetsförändring, sömnproblem, torra slemhinnor i ögon, näsa och mun, urinvägsinfektioner, inkontinens, nedsatt immunförsvar och psykisk ohälsa. En del har fått skärskador på intilliggande organ och tarmar och plågsamma sammanväxningar som en följd av den onödiga operationen.

  

 

I Jörgen Nathorst Böös avhandling:

Livmoder o äggstocksoperationer  (1993)

kommentarer några av kvinnorna sin operation såhär:

 

”Operationen har fått förödande konsekvenser för samlivet.

Jag känner mig tom och utsatt för våldtäkt på kroppen.

Operationen är en chock för hela organismen”

 

”Efter operationen är man slut som kvinna”

 

”Jag var helt oförberedd på de psykiska konsekvenserna

och det tog över ett år bara att få hjälp. De ekonomiska

konsekvenserna har också blivit förödande – terapin har

kostat tiotusentals kronor. Jag borde fått hjälp tidigare innan

depressionen efter operationen gick för långt”

 

”Man känner sig stympad och berövad på något”

 

”Någonting av livsglädjen försvann varför vet jag

inte, men det påverkar även mitt sexliv negativt”

 

”Lustkänslan är helt borta, inte alls som före. Mina

sexkänslor har helt försvunnit”

 

”Jag har blivit hård och känner mig tom och

avsågad och har fått en känsla av att inte ha någon

underkropp längre och att vara känslomässigt död”

 

”Avråd från operation om det bara går. Man känner

sig handikappad som kvinna och har inte samma

känslomässiga reaktioner vid samlag”

 

”Jag känner absolut ingenting vid samlagen. Det är

helt meningslöst att ens försöka”

 

”Känner mig stympad som kvinna ur alla synpunkter. Man får

försöka förtränga lusten eftersom samlaget blir en enda stor

besvikelse”

 

”Känslan av all närkontakt är borta. Från att ha varit en öppen och

spontan person som gärna kramade min man och mina barn har jag

blivit reserverad för all närkontakt. Det känns som om någonting

försvann vid operationen”

 

”Jag har helt tappat självförtroendet som kvinna och känner mig inte

längre åtråvärd”

 

”Tiden efter operationen kände jag mig djupt deprimerad, stympad

och som om jag förlorat någonting av mitt liv”

 

”För mig är samlag efter operationen ett arbete som skall klaras av

pliktskyldigast”

 

”På något sätt känner jag mig stympad, svårt att förklara men en

känsla av att vara en halv kvinna”

 

”En känsla av tomhet och att det är definitivt – att man har

gjort sitt”

 

”En känsla av att vara förbrukad och utan fullt värde som kvinna”

 

”En livmoderoperation innebär en sorts amputation och inga

rationella skäl i världen kan helt förvisa känslan av att ens

kvinnlighet blivit skadad in i märgen”

 

 

”Har helt tappat intresset för sex efter operationen

och vill helst inte att någon tar i mig”

 

 

________________________________________________________

 

 

 

Eftersom det inte finns någon självsanering inom läkarkåren måste man tvinga läkarna med lagar och riktlinjer för att de inte ska skada patienterna eftersom det är traditioner och inövade vanor som styr vården.

 

I lagen om yrkesverksamhet på hälso-och sjukvårdens

område i 2 kapitlet § 1 står bland annat:

”En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso-

och sjukvård. Vården ska så långt som möjligt utformas

och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska

visas omtanke och respekt.”

 

Och i § 2:

”Den som har ansvaret för hälso-och sjukvården av en

 patient ska se till att patienten ges individuellt anpassad

information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för

undersökning, vård och behandling som finns.”

 

 

_______________________________________________

 

 

Att erkänna patientens rättigheter överensstämmer med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Faktum är att dessa juridiska spörsmål har blivit så viktiga att Europakommissionen 1997 formulerade ”Konventionen om de mänskliga rättigheterna och biomedicinen”. Artikel 5 lyder :”Ett ingrepp… får endast företas efter det att den berörda personen har givit fritt och informerat samtycke därtill”.

 

Att lagarna inte har tillämpats på gynekologer är en skandal. De berörda myndigheter som har till uppgift att utöva tillsyn och tillvarata patienters intressen har hittills inte gjort mycket för rättssäkerheten inom kvinnosjukvården.

 

 

Jan westerström

Patientföreningen för livmoder o äggstocksopererade

Källor:

Professor Karin Johannesson: Den Mörka kontinenten

Sv.Radio Studio Ett 30/4 2003

Socialstyrelsen, Folkhälsan i siffror

Läkartidningen nr.22 1994

Östnytt 3/5 2005

Jörgen Nathorst Böös:

Hysterctomy, Ooporectomy and Estrogen

Replacement Therapy women´s views,

psychosexual and endocrine aspects

 

Medicinska termer:

Anastesiologi,     vetenskapen om smärtlindring

Bilateral,            belägen på båda sidor, dubbelsidig

Endokrin,          (organ el. körtel) som avsöndrar sitt hormon direkt in i blodet t.ex. ovarierna och testiklarna

Hysterektomi,      amputering av livmodern

Indikation,          skäl (för ingrepp, åtgärd el. beslut)

Kastrering,          att ta bort testiklarna på män eller äggstockarna på kvinnor

Malign,               elakartad

Benign,               godartad

Ooforektomi,       operativt borttagande av äggstockar

Ovarium,            äggstock

Profylax,             förhindrandet el. förebyggandet av sjukdom

 

 

Tillbaks till startsidan

 

 

patriarkalisk misogyn profylaktisk ooforektomi ovarietomi hysterektomi livmoder livmoderoperation myom endometrios
äggstockar övergrepp sjukvårdslagen behandlingsalternativ undersökningsmetoder
gynekologiskkirurgi kirurgi vaginalhysterektomi chokladcysta totalhysterektomi cysta
gynekolog gynekologi kvinnoklinik kvinnor kastrering kastrerad operation statistik
operationsstatistik Örebro sammanväxningar